Testar olika chatt

Vi testar olika applikationer för att chatta med varanda. Mycket är inte tillgängligt för oss med punkt. Olika fungerar olika för tal, zoom och punkt.

På bilden är det Palringo. Den verkar vara okej tycker jag. Man kan koppla sin konto hos någon som tex FaceBook, MSN och vidare.. Den har bra tangentbord.

En annan variant av denna finns, IMO.IM och jag tycker en är bra men den fungerar inte riktigt att koppla till Facebook. Min testkollega har samma prbolem.

WhatsApp är den bästa och enklaste tycker min testkollega som kör på punk. Jag hade velat ha den i min iPad men tyvärr inte.. Jag har en favorit, Viber som jag använder alltid när familjen skickar sms till mig och när jag är lite lat att svara med punktskriftsdisplay. Då tar jag iPaden och svarar med Viber, som har samma tanentbord som på bilden. Summary använder jag mest Messenger (Facebook) och Viber på iPaden. i iPhone vanlig SMS och Messenger med punktskriftsdisplay.

En applikation som heter AIM, idiotförklarar mig hela tiden. Jag har fått support av en annan testkollega som testar AIM i projektet "Alternativ telefoni, särlöäsning till lösning".

Testrapporten

Att jobba med testrapport är en utmaning, när alla testkollegor har lämnat in sina.

På förra mötet diskuterade vi om hur vi skulle ha rapporten upplagt och nu ska vi stuvaom allting och gå efter kommunikation - informauiton - orientering.

Varje dag hittar vi nya applikationer att testa. Just nu är vi inne på "konnunikation" då vi testar chattar att kunna chatta med varandra oavsett man har punkt eller zoom.

Det kommer alltid uppdateringar av applikationer och systemprogram till iPhone och iPad. Somliga saker blir bättre. Då får vi göra om våra testrapport på några!

(Vill ni meddela mig att det finns en 4 i texten på innehållsförteckningen. Kan jag upplysa er att jag har observerat trycknissen)

Goggle Earth

Ibland är jag så nyfiken på hur världen ser ut. Eller i min by, Västanvik på bilden.

Goggle Earth finns som applikation till båda Iphone och iPad.

När jag tittar på mitt hus så hittar jag trädgårdstrampolinen, då måste det ha tagit förra sommaren.

Jag tror det är bra att jag har den med mi ute och eventuellt går vilse, då kan jag positionera mig och få uppfattning om varjag är och så vidare.

Men vem har iPad med sig i skogen????

Ebok

Forffarande tycker jag att det öär härligt att kunna läsa böcker igen. Jag använder applikationen Bluefire Reader i iPaden, då den är stor nog att läsa och använda zoom.

Jag gillar detta citat och ville dela mig med er. Jag håller på att läsa Olof Röhlanders bok "Det blir alltid som man tänkt sig". Mental träning. Det skulle jag behöva. Jag har dåligt med tålamod och är lite feg.....

Forffarande har jag inte hittat bra applikation att läsa böcker med punkt. Än så länge är det iBook. Men det är svårt att hitta bra böcker på iTunes tycker jag. Det är lättare att gå in på Leksands Bibliotek hemsida sida för nedladdning av böcker, Lätt att få översikt, vraka och välja....

oMoby

Ett tag sen hade vi FSDB IT grupp arbetsmöte och bjöd in Joakim för att svara på våra "1 000 frågor". När vi var färdiga, frågade jag honom om tips på bra applikation.

- oMoby, svarade Joakim som vuill visa hur fantatisk tekniken kan göra för oss synskadade.

Man tar bild med oMoby och låter den identifiera! Jag har provat lite, ibland går det bra. ibland inte. När den har gjort det, kan man klicka för att komma ut på intenet och få en träfflista på förslag att köpa...

Jo jag tror den pratar också....

Mormors råd

Vi lever i ett informations- och tjänstesamhället... Vi lever i överflöd med information.

Förr överförde man kunskaper över generationer i hemmet och på gården då man växte upp och bodde i byn. Nu flyttar vi långt bort och har inte mycket kontakt med släkten och då går kunskapen förlorad.

D'ärför finns applikationen "Mormors råd" tror jag. Den har många bra handfasta tips och en del kände jag igen och vet att dom fungerar.

En applikation som englit någon "bästa lista listare" är Huslige Henry bäst. När jag tittade i den... där fanns det råd om att inte ha kläderna på golvet och att man skulle lägga dom i tvättkorgen!!!!

Två olika punktskriftsdisplayer

Här visar jag två olika punktskriftsdisplayer. På den första bilden är det en Esys24, den har 24 tecken punkt och tangentbord för att skriva braille med.

På bilden är det min testkollega, Jane som testar min Esys24. Hennes Esys12 har varit jättelänge på verkstaden och nyss fick hon veta att den går inte att laga! Hon får vänta jättelänge på en ny sådan... Därför måste hon använda den dåliga lösningen, på nästa bild.









På denna bild är det hennes iPhone, extern tangentbord och läsrad Alva nåntng på 40 tecken.. Opraktiskt. Men hon behärskar dom ändå.

Själv har jag testat den lilla tanentbordet och tycker det är svårt och opraktiskt att kånka på tre delar i väska. Jag har hört att synskadade har detta till sin iPhone och tycker det är bra, dom använder talsyntes via VoiceOver. Vi själv som hör inte måste ta med punktskrifsdisplay.

Därför säger jag att ta den med tangentbord på dsisplay!

TypenBraille

Det finns en applikation till iPhone och iPad, som man kan skriva på punktskrift fram meningar och SMS t.ex.

Stig, min testkollega visade mig hur man skulle göra. VoiceOver måste vara på för att det ska fungera. Jag fattade ingenting i början men sen började jag förstå lite hur man skulle skriva på punktskrift. Det är inte samma sak som att skriva på Perkins Braille men nästan.

Jag ska träna på den så att jag blir duktig och behöver inte använda virutella tangentbord som är svår att använda i iPhone. I iPaden är det mycket olika. Det finns två olika varianter av dessa och den som är lite "fet" kan jag klara mig bra på. Den smala långa måste jag gå på minnet och det blir alltid felstavningar!

Rumble

Här skulle jag göra ett ord på Mosa men det blev Moa istället!

Attans! Katten Moa Martinsson, Emma katt alltså...

Rumble är en applikation till både iPhone och iPad. Man skaffar "vänner" att spela mot. Man ska på tid skapa många ord och försöka få poäng också. Man för fingret över bokstäverna på en kvadrat som har totalt 16 bokstäver.

Ibörjan fick jag stress, men sen började jag tänka lugnt. Lärde mig att lägga både korta och långa och variera på en ord.

Jag kommer aldrig över 35 otf som sämst kan det bli 10 ord när jag är trött i huvudet och ögonen. En rolig spel.

Händelserika dagar, Braille som försvann och odugliga åhörarkopior...

Det är fredagskväll. Klockan är lite mycket och jag ska gå och lägga mig snart. Emma, vår 2:a dotter kommer att konfiemeras under helgen.

Det händer mycket och jag hinner inte datera upp varje dag utan det blir många inlägg varje gång. Det kommer att bli några när det lugnat sig lite efter konfirmationen och resan till Lund över dagen.

 

Jag var ganska slut på eftermiddagen. Jag iordningställde PPT inför en information som jag gjorde på Västanviks Folkhögskola om dövblindhet och vad det innebar. Så klart var iPaden med.

 

Jag tog Word denna gången för det skulle gå fortare än så men det kanske inte var smart när jag skulle klicka på något i skärmen då roterade bilden! Jag får ta Keynote nästa gång, men då har jag den till kommande informationsföreläsningar.

 

I vanliga fall brukar jag inte hålla hög takt men just idag var det bara 40 minuter och jag försökte få med så mycket så att dom skulle få grundkunskaperna. Jag hade avslutningsbild som på skogen och ord på punktskrift. När jag överförde PPT till iPaden tänkte jag inte på att iPaden hade inte typsnitten "Braille"! Tanken var att dom skulle försöka klura vad dessa orden betyde....

 

Inte bara det... Jag ser alltid till att alla får åhörarkopior. Jag skrev ut på min laserskrivare. Jag fick lite bråttom. Som föreläsare är det dödssynd att komma sent.  Jag kom dit först tack och lov. Jag satt och häftade.... När föreläsningen var slut sa en lärare att det var dålig färg på dom!

 

När jag skickade den digitala versionen till rektorn, sparade jag den som PDF! Resultatet kan ni se på bilden.....

Somliga saker inte så lätta...

När synen blir sämre blir vissa saker inte lätta.

På morgonen upptäckte jag att jag hade tomatpure på min macka.

Jag hittade inte denna bild i min dator, så tog jag en bild på den med iPhone. Min arbetskollega konstaterade att bilden var sned. Jag tänkte först "Äsch" men det kanske inte såg så fint ut på PTS prisutdelning...

Jag fick hjälp av makens arbetskollega som scannade och e-postade till mig. PDF! Jag gick ner igen och bad maken ta bild på den, för jag hade ju tagit en massa och det såg inte bra ut. Till sist e-postade jag i väg PPT:en till PTS.

Sedan skulle jag installera ny e post i min iPad och det gick åt skogen. jag tog iPhone istället, och det gick som på dans. Tillbaka till iPaden raderade jag  kontot och gjorde på nytt. Det gick bättre. Det berodde bara på att jag hade satt komma istället för punkt.

När jag slutade för dagen. gick jag ut från kontoret och låste dörren. Nere vid trappan undrade jag var Masi hade tagit vägen... Jag gick upp. Ingen Masi. Jag tänkte på att jag kanske hade låst in min tjäsntehund. Jag öppnade och så hoppade Masi av glädje. Aldrig har jag sett en hoppande hund i vit sele. Jag funderade hur jag skulle få honom i "tjänsteskick".

Det räckte med en kommando: "Före" Så var han skärpt hund.

Frågorna och delar av mitt liv

Jag vet inte om jag har laddat upp rätt bild, men det ska vara i skogen. Det var så vackert och mycket detaljer. Jag tänkte "Jag tar bilden och tittar länge i min dator hemma"

Men det går ju inte just nu!

Just nu svarar jag på frågor från en som ska skriva om ledarhund. Det är intressanta frågor som väcker nya tankar och minnen. Som det här " Skulle du kunna tänka dig vara utan ledarhund nu när du vet vad det innebär? Varför, varför inte?

Då tänker jag genast på skogspromenaderna med Masi som jag inte kan tänka mig vara utan. Promenaderna som jag gör med Masi. Jag får komma ut. Ibland känns det körigt eller orkar jag inte, så är familjen alltid villig att gå tu med Masi. Om jag hade inte Masi skulle jag ha känt mig mera ensam. På sista tiden har jag funderat lite över mitt liv. Jag har skrivit tidigare att jag har dåligt med fritiden. För någon dag sen identifierade jag mitt livsproblem. jag har tre delar i olika städer och jag vill gärna ha alla delar i en samma stad. Därför är jag tacksam att ha Masi när jag har inte mina närmaste och bästa vänner här. Jag har bara min familj i Leksand. Arbete i Stockholm och andra delar av landet. Vännerna finns i Örebro och andra delar av Sverige.

Maj en intensiv månad.

Maj månad är en intensiv period, därför har jag inte hunnit och orkat datera upp bloggen från min vardag.

Det har kommit bra bloggvirke, att skriva men nu när jag sitter här och tänker vad var det som jag skulle skriva om? Därför tar jag bilder nu för att komma ihåg det jag ska skriva om.

Det är lite att göra på jobbet, några resor här och där. Lägenhetsjakt. Bokningar av kommande resor och möten. Testa nya appar i vardagen, försöka förstå. Just nu retar jag mig på appen AIM som min testkollega säger att den är bra och har stora bokstäver....

Sedan har vi städat lite här hemma. Haft loppis på folkhögskolans dag. Vi köpte mer än vad vi sålda. Det är konfirmation till helgen, så vi har lite att göra.

iPaden - lätt att ta med överallt..

Numera är mitt bagage mycket lättare. Min tjänsteryggsäck också. Ofta tar jag bara axelväska när jag ska till Stockholm över dagen. Jag har allt i den till och med hjälpmedel för att underlätta min vardag.

Jag lär mig appar som finns den, hur jag kan få nytt av dom i vardagen. jag hämtar en massa appar och testar med mina testkollegor. Några ratas och några blir favoriter. Jag har strukturerat sidorna utifrån Kommunikation-information-Orientering, jobbet, hemmet, tidningar och... För att visa på demonstrationer.

Jag ser inga nackdelar med den.... Jo maken säger att jag är osocial när jag spelar Rumble spel på tid. Men han vet inte att han är osocial när han tittar på ishockey!

Hjälpmedel - Stor text

Jag visste att "Stor text" fanns i iPhone, jag hade ju det för min e post. Jan, min make alltså berättade han hade valt lite större än det vanliga. Tills för någon vecka kom jag på att prova den största storleken. Varför gjorde jag inte det tidigare, var min första tanke.

Efter några dagar med att tycka " Det här kan jag ju faktiskt läsa. Men det medförde andra prbolem. Jag läste och svarade med virtuell tangentbord. Jag kom på mig själv, att det tog så lång tid att bläddra upp och ner och att det tog längre tid att knappa fram orden. När jag var hemma eller på jobbet använde jag läskameran då blev det så EXTREMT stort. Opraktiskt med andra ord. Jag gick tillbaka till näst vanlig storlek. Kör med punktdisplay som jag alltid gjort. Men annars kunde jag faktiskt läsa SMS...



Meddelandet? Canal informerade att man kunde göra någon ny kanalsökning och det gjorde min make salig, nu sitter han fastklistrad framför platt TV och följer alla ishockey matcher... Nu ligger han 9:a på Dream Team tävlingen...

Ledarhundens dag

Onsdagen den 25 april var det ledarhundens dag. Masi bjöd familjen på tårta, en fruktig sådan. Själv tyckte han att den var kalasgod och innan hade han fått middag med några köttbullar och morötter i. Han slickade skålet.

Sveriges ledarhundsförare skickade ut pressmeddelande med rubriken "Ledarhundsförare lämnar Sverige" länk

Jag kan bara instämma med pressmeddelandet. Själv har jag problem med SJ säljare som är okunninga och tar mycket tid av min arbetstid. Därför tar jag inte alltid med Masi på tjänstesorna. Jag har nästan alltid tajt program och inte tid för att stå och diskutera med dom som vill vägra och så där...Min energi måste räcka till viktiga saker.

Hetast i Almedalen

Jag tog taxi till platsen, där frukostseminariet skulle hållas. Götagatan 35. Taxin stannade på en plats som var okänd för mig. Jag hade iPaden i högsta hugg med applikationen "Positionera" för att fastställa adressen. Tolken kom på mig med denna och vi log åt detta. Vi hade ju dagen innan pratat om denna applikationen.

Frukostseminariet hölls av Westander "Hetast i Almedalen". Jag och min chef deltog och tog hem med tre tips för att lyckas i Almedalen:

1. Budskap/syfte
2. Visualisera budskapet
3. Passar budskapet in hos andra aktörer?

Under frågestunden fick vi veta svaret på vilka frågor kommer att bli kalla i sommar. kulturfrågor! Det är så att vi ska ta upp kulturfrågor i sommar.... Men å andra sidan kanske kan vi lyckas? Vi vann ju tröjtävlingen för två år sdedan så alla känner nog igen oss med våra chockrosa.?

Jag kommer att köra facebook och twitter från Almedalen med min iPad. Ni förstår min nya kärlek och abetspartner heter iPad.

IT möte på jobbet

Så var det dags för FSDB IT.gruppens möte. Vi hade bjudit in Joakim Kåhlman till oss eftersom vi hade lite funderingar och problem med våra iPhone och iPad. Han fick många frågor i förväg och betade av alla. Hur kastar man appar med sin punktskritsdisplay? Vi fick ett tips om hur vi kan gå till väga. En annan fråga kunde vi inte få svar på, som att flytta appar till en annan sida. Detta måste vi tyvärr få hjälp av en seende person.

Därefter diskuterade vi mycket om PTS uppdrag att se över möjligheterna att skapa ny forum för oss efter Tp44 och TpNova. Vi diskuterade mycket om själva testning som vi jobbar med och vi kommer att köpa in flera för att testa som Samsung, en liten och en A4 liknande som sägs att köra med JAWS program.

Vi pratade om hur vi ska utforma testprotokollet så att den blir mycket läsvänlig och lättare att hitta för våra medlemmar. Vi försöker hitta en rätt nivå i språket så att de otekniska ska kunna förstå när dom läser.

Vi pratade även om utbildningar som ges till oss i dagens teknik. Det är tyvärr under kritik och mycket kan bli bättre. Därför har NKC fått "ett särskilt riktat uppdrag" av regeringen att jobba med IKT, Information, kommunikation och teknik tillsammans med FSB. Ett strategi ska uppföras inom närmaste tiden.

När mötet var slut satt jag i soffan och testade några nya appar som var väldigt roliga som oMoby.

FSDB IT demo i Stockholm

Det var dags för den tredje demo i Stockholm. Jane, Stsig och jag besökte DBA. Vi hade också vår testkollega Arne i publiken.

Vi började med information om smarttelefonerna och läsplattor, sedan pratade vi om inbyggda hjälpmedel och externa som kan parkopplas med iPhone och iPad. Vilka tillbehören som är bra ha som tex när man inte kan använda virtuella tangentbordet på skärmen. Många hade många frågor och kommentarer. I slutet av demon fick alla möjlighet att titta på våra iPhone och iPad. VI konstaterade snabbt att vi måste visa produkterna först i början så att alla fick känna på och få uppfattning. Sedan när alla ska prova på måste vi ha många iPhone och Ipad smat personer som hjälper till. Man kan inte använda fjärrsinnen utan närsinnen då måste man ha flera utrustning och personal.

Nästa demo är i Örebro den 22 maj och vi lägger om lite upplägget och testar... Sedan hänger det ju också på publikens språkbakgrund , läs- och kommunikationsmetoder. Men i Örebro är vi själva blind, gravt synskadad och både teckens- och taplsråkig.

Kamera i iPhone perfekt som förstorningslas

När jag blev med iPhone före julen, testade jag alla inbyggda applikationer i syfte att hitta bra hjälpmedel. Jag tankade hem applikationer också. Förstorningar.

Tills jag insåg att kameran i iPhone är perfekt som förstorningsglas. Efter den senaste IOS (mobilens systemprogram) har det blivit s åenkelt. Det är bara att väcka kameran och trycka på en knapp för att få fram kameran.

När jag kokar mat behöver jag veta tilllagningstiden så är det bara att ta iPhone eller iPad och använda kameran. Som på bilden.

Soliga eftermiddagar och den civila ledarhunden.

Det är härligt med soliga eftermiddagar, man vill sitta där så länge tills solen går ner. Denna våren har jag inga förkuliverade plantor på gång. Jag insåg i början av året, att jag skulle få ont om tid pga resorna. Just nu är det bara Pelargonerna som håller på att växa till sig.

Denna vecka har jag inga resor inplanerad, detta behöver jag för att orka med vardagen när maken Jan är i Nepal. Samtidigt är det många saker som måste jobbas med på kontoret inför kommande resor, möten och arrangemang.

Det är lite saker att tänka på, så att jag glömde Masis sele på morgonen när vi gick till jobbet. Så det blev att käppa sig sakta fram. Det tar på engerin faktiskt.

Efter lunchen var jag på en vända på samhället för att hämta micro SIM kort till min iPad. Jag fick det i handen, sen började jag leta efter mitt leg på disken. Jag hittade inte den. Då hivade försäljaren den ur min jackaficka! VI skrattade gott åt detta. Jag tror att han förstod att det var inte bra lösning.......

Gammelkatten Millie

På bilden är det gammelkatten som går fram och tillbaka datorskärmen för att väcka uppmärksamhet på hög nivå.

Först provar hon att gå runt mina benen, händer det inget blir beröringen ännu hårdare.

Ignonerar jag henne eller har andra prioriteringar i denna stunden, hoppar hon upp på bordet. Tar en varv och sätter sig. Händer det inget så tar hon till det sista, på tangentbordet för hon vet jag blir lite föbannad.

Äntligen har hon fått sin mat i skålet. MJAU burkmat.

iPaden min partner i undervisningen....

I många år har jag i mina föreläsningar eller undervisning använt OH, Overhead. Sedan började jag amvända PPT, PowerPoint i medhavd dator eller i ett USB minne. Jag har haft koll på situationen. Tills för några år sedan började det bli svårt att använda PPT eller OH för jag hade inte koll på det skrivna.

Jag har till och med klippt vänsterhörna på OH för att slippa lägga upp och ner bilder eller spegelvända. Jag har haft samma utskrift under för att kunna läsa rubriken med min lilla läskamera. Situationen har känts stressande.

I går var jag på tolkutbildningen, första gången använde jag min iPad. Det kändes lättare. Jag hade iPadens skärm på "vitt på svart" och det syntes inte på den vita duken via datorprojektor. Jag har kunnat använda SRF:s hemsida för att visa bilder på hur dåligt man kan se. Jag har visat snabbt vilka appar som hjälper mig i vardagen. Jag har kunnat kolla klockan med den.

Det är bra att jag använder iPaden vid föreläsningar och undervisningar, eftersom någon gång i november kommer jag att föreläsa på en internationell konferens, om hur den nya tekniken med smarttelefoner och läsplattor hjälper oss i vardagen . Jag undersöker vilka appar som liknar powerpoint. Det är Evernote. Men jag känner för att använda Pages (Word)  Problemet är att sidbrytningarna ser konstiga ut i Pages.
Alternativet är att jag öppnar dokumentet med "Översikten" i Mail.

Längre fram hoppas jag att kunna visa rörliga klipp, tex på olika kommunikation vi med dövblindhet använder. Samt visa socialhaptis kommunikations signaler.

En annan sak som varit lite jobbig för mig, att inte kunna se deltagarnas reaktioner. Detta berättade jag till tolkeleverna i början av undervisningen. Jag förklarade att socialhaptisk kommunikation är ett sätt för mig att få infomration av situationen som sker. Jag är säker på att tolkeleverna förstår hur viktigt det är att använda socialhaptisk kommunikation när dom blir tolkar.

Är man lite kreativ så går det...

FSDB IT-gruppen jobbar på testningen och testrapport som ska komma ut inom kort till medlemmar i FSDB....

Jag provar olika applikationer och lösningar för att bredda iPhones användningsområden i vardagen för oss med dövblindhet. Jag har svårt att bara använda iPhone utan hjälpmedel. Jag använder punktskriftsdisplay. Jag tänkte ut hur jag kunde göra det enkelt för mig.

Vi har en VGA adapter, som FSDB It gruppen använder vid våra demonstrationer. Adaptern kopplas mellan iPhone eller iPad och datorprojektor eller skärm som på bilden.

Huxflux hade jag en liten "datorstation" av det hela...med skärm och extern trådlöst tangentbord. Numera har jag iPhone där när jag är hemma. Jag har fått en prototyp som är sändare till min armbandsvibrator Det verkar som att den fungerar bara på iPad. Jag ska kontakta mitt landsting som deltar i HI:s regeringsuppdrag "Från särlösning till lösning".

Det som fattas är kamera för att ha videokommunikation som Tango, Skype, ooVoo och FaceTime. Man kan visst "fästa" ipHOne på skärmen. Oppfinnar-Jocke får uppdraget....

Rumble

En eftermiddag satt jag i soffan och spelade Wordfeud med mina vänner och döttrarna. Då frågade Hanna om jag hade provat spelet Rumble. Som vanligt är jag väldigt nyfiken på nya saker så hämtade jag applikationen Rumble.

De första gångerna fick jag stresspanik, men tyckte ändå att det var så roligt. Senare på kvällen väntade jag på att mina motspelare skulle fortsätta..Gr.. Det var ju så roligt, så jag spelade mot mig själv på "Övningspelet" istället.

Spelet går ut på att hitta många ord på tid. Man för fingret över bokstäverna. Nu när jag kört spelet i några dagar vet hur jag ska lägga upp taktiken. Både korta och långa ord. Tänka lugnt. Ibland är det svårt att se.

Jag provade spelet i min iPhone, men det är på gränsen att jag ska kunna klara av att tyda bokstäverna. Vad jag har förstått finns det bara till Apple iPhone och iPad.

Wordfeud förr och nu

Det var bä'ttre förr! Så här såg Wordfeud i iPaden innan den senaste uppdateringen. Man behövde bara klicka två gånger med en finger på spelplanen för att zooma ut eller in.....bokstäverna såg stora ut.

Numera ser det ut så här. Jag måste använda tre fingrars zooming och det är lite ovant. Här spelar jag med Jan som är i Nepal.

Vår i bygden och applikationen Runkeeper

Så ser det nu härhemma. Aprilväder varje dag. Det gäller att klä sig rätt. Solglasögonen är på.

Jag letar och testar stegräknare som ska vara lätt och enkel för oss med synskada. Jag har hittat en, Runkeeper. Man kan få veta en massa med den plus se på kartan var man ha gått! Man kan spara sina resultat. Nu går jag och Masi våra rundor för att få det uppmätta i antal kilometer. Jag ska gå en varv till för att jämföra resultaten. Morgonsträckan hemifrån-skolan-Holåkersvägen-hemmet är 1,65 km och tar 35 minuter. uppför hela tiden sen vid platsen på bilden börjar nerbacken till stora vägen, där brukar Masi gasa på för fullt till brevlådan.

Jag brukar passa på att ta ut mig lite på morgonen, för sen vet jag att jag orkar inte mycket pga förkylningen. Morgonen innan provade jag den andra sträckan som mätes upp till 2,3 km. Den lilla och lätta slingan var på 1.43 km... Vad roligt att få veta hur långa dom är och fort vi kan gå och tiden totalt också. Ska fortsätta mäta andra promenadsträckor.

Emma fyller 15 år

April månaden är högsäsong för firandte av familjens födesedagar. Först fyllde Jan år den 10 april. Emma den 13 april. I nästa tur står Jenny att fylla den 22 april.

Numra är det skönt att slippa göra tårtor. Det är lite pyssel och tar på krafterna. Ett måste på tårtan är Non Stop.

Emma har kompis hos sig, Leila. Det är lite jobbigt att hålla reda på dom båda. Dom ser lika ut nästan. Emma är lite längre. Den dagen dom kär sig, ska jag komma i håg vem som är vem.

Samma sak var det hos syster Britt, jag pratade ofta med Sandra. Aj, hon är inte Jenny utan hennes kusin, som kan inte teckenspråk.

E böcker med Bluefire Reader

Sedan jag installerade applikationen Bluefire Reader, har jag hunnit med tre romaner och tre facklitteratur. Nu läser jag Karin Alvtegens senaste bok "Den sannolika historien".

Fortfarande har jag inte hittat någon applikation som jag kan läsa med min punktskriftsdisplay. iBook är den bästa, men inte alla böcker fungerar att byta sida. Därför luskar jag vidare på att hitta någon applikation som är "punktskriftsvänlig". Jag har fått svar från biblioteket att dom inte har någon och även från TPB. Trist. Men jag ska till biblioteket och visa hur min iPhone fungerar med VoiceOver som har stöd för punktskrift.

När man lånar e böcker är det EPUB och PDF. Jag har märkt att i PDF kan man zooma upp med nypand! Men inte tillräckligt för min syn. Man kan inte göra vissa justeringar i inställningar som i EPUB formatet

Jag introcucerade Hanna eboken och näsa morgon frågade jag hur det gick med boken. "Den är urläst" Jag blev förvånad! I går letade jag vilka möjligheter det finns att läsa ljudböcker i iPhone, jo det fanns...Så skickade jag länken till flickorna.

PS det gick inte få rätt bild på en zoomad boksida, som denna.

Jan firar sin födelsedag i Nepal

När jag kom hem från Norrland hann jag träffa gubben ett par dagar innan han åkte till Nepal på biståndsuppdrag för Dalarnas Dövas Förening.

Den 10 april landade han i Nepal och inledde med att fira sin födelsedag med sin bästa vän Raghav, 5 år yngre än honom. På bilden är det dessutom hotellparet, som jag alltid bott där även Jan.

Jan kände av tsumanin i Sumatra. Landsmötet fick avbrytas och alla gick ut en stund, innan dom kunde fortsätta landsmötet.

När Jan är borta, gäller det att fokusera på själva vardagen. Stå lägst på Maslows behovstrappan så att säga. Planera med flickorna varje dag, vi har häst. Vi bor utanför samhället och så måste vi planera för att köpa mat eller åka med grannen. Han har fått en körlista för de 2 veckorna. Nu lite mera när jag är förkyld och flickorna har påsklov.

Kameran som förstorningslas

Jag har hämtat några appplikationer som ska förstora. Jag har inte hittat någon som är riktigt bra. Det beror självklart att kameran i iPaden är sämre i iPhone.

Oftast fungerar kameran i iPaden lika bra som applikationen. Jag vill ha någon som kan konventera till vitt text på svart bakgrund, än så länge har jag inte hittat någon. Det finns en app med gråton, den är inte tillräckligt bra tycker jag.

Men däremot är applikationen Magnyfier bättre i iPhone och jag har en som är favorit. Men fortfarande måste jag hålla kameran och pappret på rätt avstånd så fotast blir det skakigt att läsa t.ex på tåget för att kolla platsnummer för säkerhets skull. Då kan man lika bra ta kort sen titta och zooma upp bilden.

Vårvinter

Här tar jag och Masi vår härliga vårvinterpromenad. Efter några dagar i Pajala åkte vi ner till syster. Dagarna i Pajala gick till att jobba vid köksbordet, promenader och läsa. Vi hälsade dessutom på brorsonen som hade fått en gosse.

Masi ID kort

Det blev en bild till sist. Tisdagen gick till att vittja e post¨som var många. Några blev överförda till "Att fixa" i morgon. Testprotokollet. Läsa igen PTS rapport över surfplattor, läsa delrapport från HI:s regeringsuppdrag "Från särlösning till lösning". Det är ju viktigt med omvärldsbevakning.

Jag, Jenny och mor skulle äta lunch på ett ställe. Det började inte bra. Vi gick in, jag parkerade Masi under bordet. Då sa någon i kassan att hundar fick inte komma in. Jag väntade på mitt tur och Jenny fick tolka. Jag förklarade att jag hör och ser inte och har bett min dotter att tolka åt mig. Jag förklarade att Masi var min ledarhund och alltid är med mig. Hon var orolig för allergiker skulle komma in. Jag försökte försäkra henne att det inte skulle bli problem och en del saker.. Jag kände att det var lika bra att ge Masi ID kort, eftersom det fanns en kort och bra informationstext på baksidan. Hon läste och sa att det var okej. Det var första gången jag kände att behöva visa Masi´s ID kort.

Efter lunchen fikade jag med en kollega, vi diskutera om saker och ting som dövblindheten, kultur och språktillhörighet. Det blev en promenad med Masi på barndomens vägar, där jag som cyklat och gått till och från hemmet till samhället. Det var en nostalgitripp. Ett kort på kyrkan skulle tas. Väl hemma upptäckte jag att jag hade filmat kyrkan istället. Jag tog skärmdump på den. Det är svårt se om den är i kamera eller videoläge.

FSDB IT-grupp demo i Öjebyn den 2 april 2012

Alla undrar hur jag orkar med resandet, jag vet nu varför! Det är alltid roligt att komma ut till regionala föreningar och medlemmarna i FSDB. Man känner sig alltid hemma när man kommer på besök, som privatperson eller tjänsteman. Mitt arbete med intressepolitik och information är viktig tycker jag, jag vill skapa goda förutsättningar för personer med dövblindhet.

Måndagen den 2 april var jag och Evelina Lindberg, som sitter med i FSDB IT-grupp på demonstration i Öjebyn. Den andra efter Malmö. Det kom väldigt många personer med både syn- och hörselnedsättningar. De flesta var teckenspråkiga, några hade börjat med taktilt teckenspråk som jag. Några kämpar med visuell teckenspråk. Några använder hörapparat och teleslinga.

På bilden är det Arne Lorentzson, även med i FSDB IT-grupp som visar handsfree som han använder till sin iPhone. Han berättade hur han använder sina hörhjälpmedel till både iPhone och iPad. Vi använde FaceTime och Wifi. Det var bra kvalite och alla kunde se och höra. På bilden står tolken och tolkar.

Sedan pratade jag och Evelina om inbyggda hjälpmedel, externa också. Vi fortsatte om tillbehören och medföljande appar och hämtade appar vilka som finns och vilka som var är bra för oss i vardagen. Det finns mycket faktiskt! Efter lunchen fortsatte vi lite och sen delade vi oss i grupper så alla kunde få prova på våra iPhonen och Ipad. Det är viktigt att dom får se den på nära håll och känna på den också. Få en uppfattning. Några tyckte att den var mycket bra och lätt att använda. Mycket "godis" fanns i dom också.

Nästa demonstration är den 23 april på DBA, i Stockholm då ska jag vara med mina kollegor Jane och Stig. Vi kommer att ringa Arne i Skåne igen. Evelina i Norr också! Det ska bli spännande att se hur det går denna gången, då det är två blinda, en teckenspråkig och en som använder CI. Plus jag. Om anmälningarna blir för många, tar vi in Amanda också, hon är gravt synskadad och hörselskadad.

Just nu är jag i Pajala och jobbar på testprotokollet, jag har fått in gruppens alla redovisningar och nu håller jag och min dotter att sammanställa allas till en och det blir en utmaning att få en testrapport, men målgruppen är våra medlemmar i FSDB. Det finns andra aktörer som landstingen och myndigheter som är mycket intresserade.

IPaden attraktiv objekt och Masi på Djurkliniken

iPaden är attraktiv objekt att umgås med, märker jag när den är hos min syster. En kväll satt någon och spelade Angry Birds, spelet på bilden. Jag tycker den är roligt och lätt att spela med den. Man behöver inte ha bra syn, det är bara tänka lite hur lågt eller högt man ska skjuta i väg grejen och krossa fågeln i huset.

Dessutom har dottern haft den för att göra lite ärenden. Systern, för att spela "Hänga gubben". Det finns alltid någon applikation i iPaden för var och en.

På söndag eftermiddag, började ledarhunden Masi dregla så mycket. Jag hade aldrig varit med om detta. Jag började fundera på vad det kunde vara. Jag ringde min ledarhundsinstruktör och rådgjorde med henne. Vi bestämde att besöka jourveterinär. Det kändes jobbigt och oroligt att inte veta varför Masi dreglade så mycket. Jag började fundera på vad Masi kunde ha fått i sig. Det är svårt med labbar som är väldigt nyfikna och glupska. Dom äter allt. utom ättiksgurka.

Vi blev välmottagna på Öjebyn Djurklinik. Trevligt personal. Dom undrade vem som var ägaren. Jag svarade att det var Staten. Dom frågade om djurförsäkring, jag svarade att det är staten som står för kostnaderna. Jag berättade om instruktionerna fanns i Masis hälsjojournal, den måste jag alltid ha med mig.

Han blev undersökt och blodprover togs. Efter en bra stunds väntan, blev iPaden ett attraktiv objekt igen. Denna gången var det Jenny, på bilden. När proverna var klara, berättade veterinären att det var fina värden och det berodde på att Masi hade ätit något olämpligt. Han rekommenderade A-fil. Jag har vän som är ledarhuhndsförare, som ger sin ledarhund A-fil och hunden pruttar inte berättade hon. Masi slickade om munnen när han hade fått sin första skål A fil. Efter veterinärens besked kunde jag slappna av. Annars hade det varit en orolig natt för alla i huset.

Jag är glad att SRF:s ledarhundsverksamhet finns, dom ger alltid bra support när man behöver. Ledarhundar är värdefulla för ledarhundsförare. När SRF Ledarhundsverksamhet har köpt in färdigutbildade och godkända ledarhundar, kan dom kosta lika mycket som en Volvo. Alltså har maken en Volvo V70 och jag min ledarhund Masi!

Tango med Jan

Hos syster i Bergsviken, ringde jag Jan på min Tango. Jag ville veta läget i Leksand. Han också. Denna gången var det inga problem. Han hade ju Wifi hemma, jag hade Telia 3G.

jag bad Syster och svågern snacka med Jan, det var roligt att se dom prata med varandra. Så prataade dom med Emma också. Jag hoppas att dom inser fördelarna med iPaden och att använda Tango. Det blir ju mer personligt när man pratar och ser varandra.

Här har jag kollat och tränat in promenadsträckorna med Masi. Några kan vi redan tidigare. Sedan har jag varit upptagen med att göra ingenting. Lekt lite med iPaden, kollat på vad jag ska visa på Teckenträffen, på måndag. Vilka appar som kan vara intressanta. Tango måste visas. Jag ska köra samtal med Arne i Skåne.

Så har jag tvättat Masi, han luktade hund sa Jenny på Arlanda. Jag hann inte tvätta när jag kom hem. Nu luktar han som doftkrus, Gul såpa!

Det tog sin tid att hitta hissen på Arlanda C

Efter en dag på jobbet, var det dags att åka till Norrland. Jan körde oss till tåget. Jag hade valt tiden med omsorg. Ha gott om tid på Arlanda. Vi klev av tåget och det gällde att hitta hissen, eftersom vi får inte ta rulltrappa. Jag och Masi alltså. Jag letade ganska länge efter hissen, till sist hittade jag den. Jag tror att det var några som försökte hjälpa mig men jag hör inte. Nu vet jag att den finns precis vid "Vagnläge C".

Efter en halvtimme, irrade Jenny lite tills hon hittade mig vid Arlanda C. Jag skrev till att jag inte kunde hitta själv. Vi rastade Masi och checkade in våra aväskorna. Middag på Alfredos.

Första gång som ledarhundsförare sedan november 2099 fick jag synda lite. Jag hade nämligen checkat in Masis middag! Hans middagskulor fanns i reseväskan. Jag hade glömt bort ooch så där satt jag med Jenny och gav honom lite mat under bordet. Sedan fick han dela äpple med mig. Jenny berättade att alla sa "Vad söt" "Gulligt" när han gick och jobbade.

Vårt flyg var försenad pga planet fick bytas ut och tidigast 22-15 lyfte planet. Flygvärdinnan trånade lite också, frågade om få klappa lite. Hon berättade att ha träffat polishund på ett tidigare plan. Alltså har hon fått träffa statens tjäsnstehundar samma dag. Statens tjänstehundar får flyga inne i planet.

Jag valde att inte sela på när vi hade landat honom efter landningen. Han fick gå i koppel och vara lite själv, jag visste att han skulle bli glad av att träffa min syster. Han var lite uppspelt efter den långa resdag. Han hade ju fått jobba lite på Arlanda.

Hemma på mellanlandning.....

Det var ovant att vara hemma. Sen efter kände jag att ha landat i vardagen men ändå hade jag nästa resa i bakhuvudet. Jag skulle ju fixa saker, tvätta, packa. Jag tog mig i kragen och ringde SJ: Jag tog tiden på tagning. Efter 30 minuter la jag på luren helt arg. Att dom inte kan boka resa för mig och min ledarhund. Jag ringde på nytt. Då kom jag på att fråga först "Kan du boka resa med ledarhund, har du gjort det förut?" Svaret ja. Det tog cirka 20 30 min dom hade tekniska problem och försäljaren gjorde allt för att kunna boka resa.

Sedan skyndade jag mig till Leksands Gymnasium. Jag hade aldrig varit där förut och jag träffade teckenspråksläraren ute på skolgården. Masi var mycket taggad efter en veckas semester. Han tyckte det var kalas att jobba i selen. Det var fem stycken som läste teckenspråk steg 2. Jag berättade om dövblindheten, visade lite grejor och självklart iPaden. Jag sa till tolkarna när vi skulle gå ut, att vi skukke låta Masi hitta vägen ut. Han hittae ut själv! Han har mycket bra bildminne och kan hitta tillbaka när man går in i någon byggnad eller område.

Tidslinjen i Örebro.......

Efter några dagar i Lund med vårsolen fortsatte jag till Örebro. Som tur var hade jag dolk med mig. Resan började bra men efter Nässsjö stod x2000 stilla pga tekniskt fel. När dom hade lyckats åtgärda felet kunde tåget bara gå i 80 km i tim. Bättre än ingenting sades det i högtalarna. Detta innebar att vi missade anslutningståg.

Jag skickade SMS till min samarbetspartner och berättadeom detta eftersom vi varit med om en hemsk jobbig händelse när Jag skulle ta tåget från Stockholm till Norrköping själv. Hon skulle möta mig och köra till hotellet. Det blev buss och vi hittade inte varandra. Det blev en stund oro tills jag stötte på två poliser som jag gav min moibltelefon till och dom fick kommandot "Stå tills jag kommer". Men det hörde jag ju inte. Jag tyckte det var lite prekärt och tackade dom för hjälpen.... Då kom den andre och vi kunde slappna av.

Tillbaka till bussresan. Jag kom till Örebro sent på natten. Nästa dag gick jag på utvecklingsamtal med Jennys coach. Det första hon frågade var jag hade hunden! Ledarhunden Masi alltså... Efter detta skulle jag på fika med en kompis och hittade denna tidslinje på Järntorget, Nästa gång ska jag ägna mig en tid och läsa hela tidslinjen.

Spegel, spegel vem är vackrast?

Det är inte varje dag man konfererar på ett ståtligt,m stort, antikt Grand Hotel som i Lund. Det var speglar överallt. Stora som mest. Man kunde kolla hur man såg ut. Där stod jag bara med min tolk och tänkte: Ja jag är Anne-Maj och dövblindheten har utformat till den jag är idag.

Det var en seminarium kring definitionen av dövblindheten. Alla var eniga om att definitionen behövs men det är svårt att välja rätt ord för en människa som hör och ser dåligt samtidigt. Det finns två nivåer, den organisatioriska och indivuella.

Det är viktigt att markera att dövblindhet är ett särskilt funktionshinder, för annars slåss vi ihop med andra grupper och får inte rätt stöd och insats utifrån våra förutsättningar och begränsningar. Efter dagen blev jag inte klokare, men alla var eniga om att samverka kring definitionen av dövblindheten så att det går mot rätt håll på båda plan. det kollektiva och personliga. Ja nu använde jag ett annat ord. Man ska ju variera sitt skrivande...

Jag såg mig som döv först, hade synskada som inte tog stor plats i vardagen som fest. Lite problem bara i mörker. Man hade ju kompisar och strategier och inte minst svepskäl som "trött" eller "huvudvärk". Sedan började jag se mig som döv och synskadad. Vidare fortsatte dövblindheten ta ännu mera plats och jag såg mig som dövblind till döva teckenspråkiga vännerna fasa. Dom såg mig först som döv. Jo visst men när teckenspråket flöde som bäst kände jag inte mig döv längre. Nu när synen inte pallar lika mycket som förut ser jag mig mer som människa men har dövblindhet. Jag fungerar bra i olika situationer och inte alls. Jag har resurser, förmågor och begräsningar som jag blandar i livet självt.

Jag vill få rätt stöd och insats som gör att jag kan bidra till samhället som medborgare och betala skatt..... Jag minns en berättelse som jag fick höra, Två dövbubnda träffades och mannen var överlycklig för att ha fått jobb. Den andre var så glad för hans skull och mannen fortsatte: Jag kan betala skatt!

Applikationen - Riktiga vykort

Detta är bild på applikationen Riktiga vykort. Överst finns det en bild som ska föreställa vykort. P det är Linda i ljust hår och jag till höger. Vi stod på perrongen i Mjölby och skulle ta kort på oss med iPaden. Jag såg ingenting eftersom, ni förstår att solen visade sin bästa sida. Efter ha plitat ner några grattishälsningar till kompisen Camilla tryckte jag i väg den. Man betalar med VISA kort och kan ta bild med kameran i iPhone eller iPad eller använda kamerarullen i IOS enheterna. Det finns några stilmallar och så kan man layouta den lite som att centera texten.

Man kan hämta adressen på www.hitta.se och trycka bara så där. Det kostar a 19 kronor och den kommer nästa dag om man postar före klockan 16 vardagar.

Det var ett bra tag sen jag skickade någon vykort. När synen blir sämre så är det inte hur som helst att välja någon vykort, leta efter adressen och plita ner några rader.... Men detta är bra grej!

Små hotell och ny arbetsvecka

Nu uppskattar jag små hotell som är personligt präglade och har personligt service. Dom är värda att bo på när man arbetar och reser väldigt mycket. Det ska bli spännande att se vad hotellfrukosten har att erbjuda.

I morgon är det ny arbetsvecka och den kommerh att bli rolig. I morgon är det en seminarium kring definitionen av dövblindhet. Vi kommer att diskutera kring definitionens samt det laddade ordet "dövblindhet". Vad är bäst att säga, beskriva, diagnosera och förklara? Jag är dövblind, har dövblindhet, med dövblindhet eller har syn och hörselnedsättning? För många år sedan sa man "tresinnad". Detta tycker jag låter lite spännande.

Jag minns och berörs fortfarande av tidningsrubriken "Dövblindhet är en del av mig" tror jag det formuleras.

Jag har funderat om vad jag hade blivit, om jag hade inte dövblindhet? Vad hade jag fått syssla med? När jag och Jenny var inne i affären igår och jag skulle betala för plånboken. Då pratade expeditien lite länge med Jenny. Efteråt återberttade Jenny samtalet för mig. Bland annat konstaterade damen att Jenny "hjälpte till". Jenny svarade att hon har fått vara med mycket. Det värmde mig att höra!

Lund Domkyrka

Efter Norrköping stannade jag i Örebro, istället för att åka hem. Detta för att spara på energi och tid inte minst vara med min äldsta dotter, Jenny. Vi gick och shoppade på lördagen, det var verkligen roligt och ovant. Sånt som var självklart förut. Jag älskade att gå på bokhandlar och köpa grejor som att organisera kontoret och mitt liv som Filofax, Plastmappar, Ämnesblock och olika möjliga pennor med skön greppkänsla.. När jag stod i bokhandeln kände jag att denna tid var svunnen. Jag köpte ju en massa böcker som jag sen läste på resorna.

På söndag lunch träffade jag Linda och Kerstin, för att ta tåget ner till Lund. Efter incheckningen på hotellet gick vi mot Lund Domkyrka, för att titta på en mindre modell av kyrkan som man kunde känna på. Jag såg kyrkan och tog bilden. I väntan på att Pontus och Klas skulle komma med tåget, satt vi och skickade vykort.

När jag kom in i kyrkan, kände jag en slags frid och ro. Man var här och nu. Bara vara. Vara med sig och andra medmänniskor.

Porttelefon för dövblinda!

Efter sejouren i Norrköping blev jag miljötränad av min blinda vän, så att jag skulle hitta hem till henne nästa gång. Jag tycker att vägen verkar vara så svår. Jag tror att jag låter Masi sköta det nästa gång.

Då fick jag se porttelefon för dövblinda första gången! Jag hade ju hört detta då och då... Som ni kan se på bilden är det en liten låda med bokstäver och en display. Man skriver i den och den dövblinda kan läsa detta i sin dator.

iPaden gör succe på arbetsmöte kring socialhaptisk kommunikation

Jag upptäcker nya möjligheter att använda iPaden. Denna gång på ett arbetsmöte kring nationellt socialhaptisk kommunikation. Jag och Linda Eriksson, vice ordförande FSDB med kommunikationspedagoger från de större dövblindteam och dövblindenheten samt SPSM och NKC.

Alla kunde titta på PPT via den vita duken. Det kunde jag inte. Jag sa att jag inte hade kontroll över siutationen och undrade om kollega kunde e posta till mig. Visste kunde hon göra det och det skulle ta tid sa hon. Då tyckte alla att jag skulle köra demonstration av iPaden, vilket gjorde jag gärna. Jag visade lite smakprov.

Sedan kunde jag kolla på iPaden som alla andra på den vita duken, fiffigt.

I skogen med Masi

Det var skönt att gå i skogen med Masi idag. Jag hade saknat det så mycket. Förut brukade det bli bilder på Masi till denna bloggen. Det har inte varit på sista tiden, det finns en naturlig förklaring som jag ska delge er nu.

Som ni minns hade jag en mobiltelefon Nokia N82 med bra kamera och den var mycket lätt att ta fram och knäppa bilder ute i skogen. Under julen bytte jag till iPhone då var det inte lika enkelt. Jag slutade ta bilder på våra promenader.... tills för några dagar sedan skulle alla uppgradera till IOS 5.1 då anns ikonen kamera på låst skärm så nu är det lättare att ta fram och ta bilder igen.*

Skönt! Räkna med flera bilder i framtiden.

Tre års jublieum för "Måndagar på teckenspråk"

Jag hade fått inbjudan att berätta om mitt liv med dövblindhet och om socialhaptisk kommunikation hos Svenska Kyrkans verksamhet "Måndagar på teckenspråk". När jag och alla andra var där, fick vi veta att det hade hunnit gå 3 år! Ballongerna var uppsatta, fina mackor med svensk flagga på och tårta till kaffet.

Jag berättade om min uppväxt, om hur det var tufft för min familj och hur jag hanterade min dövblindhet som liten och som vuxen när dövblindheten tog större plats och vardagen förändrade mycket. Hur jag hittade verktyg att klara av vardagen genom medveten närvaro och våga ta plats. Jag förstod att jag skulle hjälpa till att sprida ut kunskapen om hur vi med dövblindhet känner oss samt att alla ska känna sig igen i mn berättelse och våga mera.

Efter kaffet pratade jag om socialhaptisk kommunikation och visade några exempel på hur samtal kan göras lättare för alla och att alla har ansvar för att kommunikatonen ska fungera. Jag hann inte visa så mycket, så har jag tänkt visa några mera på träffen i Öjebyn den 2 april då de flesta kommer dit för att lyssna på FSDB IT-grupp information och demonstation av iPhone och läsplattor. Några frågade efter min ledarhund Masi, jag hade inte tagit med honom på grund praktiska skäl och svarade att Masi skulle komma till Öjebyn den 2 april.

Dagen efter fick jag läsa vad diakonen Annalena Norberg hade skrivit om min föreläsning och jag blev rörd och varm, jag tror den ska läggas upp på hemsidan. Jag återkommer med länken så i fall.

Tack alla och det var verkligen roligt att träffa alla.

PS födelsedagsbarnet Siv fick en liten, söt vit stålkorg med blommor av mig denna dag. Nu känns det bra *blink*

Snygg lampa!

När jag var i farten i Norrbotten, passade jag på att hälsa min bästa vän Siv i Luleå. När jag var hos henne fick jag veta att hon hade födelsedag! Jag som inte hade något med mig att uppvakta henne.... Det blev några timmar surrande över kaffe och middag. Verkligen roligt.

När jag stod och tog skorna på mig upptäckte jag den fina lampan som är väldigt bra, lyser starkt. Jag tänkte på mina fula lysrör överallt i köket och hallen. Några vänner som är synskadad har kommenterat det. Jag har sagt att det är ju för funktionellt men jag har tänkt byta till finare lampor men nu får det bli ett projekt när jag får tid. Den på bilden ska jag absolut ha!